Funderingar arkiv

Jordbruk i tätorten

Skriven den .

I landets folkrikaste och folktätaste område finns också en och annan bonde, antagligen betydligt flera än vad många kanske tror. Faktum är att Nyland arealmässigt till stor del utgörs av landsbygd och skärgård; bördiga åkrar, växande skog och ett varierande och vackert landskap.

Vår geografiska placering inom metropolens pendlarområde bjuder ändå på en hel del utmaningar, inte minst i form av ett enormt tryck på markanvändningen. Alltför ofta förväntas de privata markägarna upplåta sina marker för att täcka huvudstadsregionens behov av rekreationsområden. Fjolårets stora fråga var Sibbo Storskog. NSP ansåg att ett samarbete på frivillig basis hade varit att föredra framom den planerade nationalparken. Då lagförslaget nu avgetts, gäller det att i riksdagsbehandlingen trygga de privata skogsägarnas möjligheter att bedriva sin näring även efter att nationalparken grundats.

Markägarnas rättigheter måste försvaras i många olika sammanhang. Det handlar inte bara om nationalparker; ett annat orosmoment är t.ex. snöskotrars och hästars framfart i terrängen. Det centrala är att markägarnas intressen beaktas, och att man med avtal kan reglera samhällets och enskildas behov att röra sig i skog och marker i de fall när allemansrätten inte räcker till.

Med tanke på de rådande ekonomiska omständigheterna kommer skattepolitiken att vara väldigt aktuell inför och efter riksdagsvalet. För vår del måste vi slå vakt om att fastighetsskatt inte införs på skog och åker. Att betala skatt för ett produktionsmedel, vars anskaffningskostnad man inte får dra av i beskattningen, och som allemansrätten ger alla rätt att röra sig i och njuta av, är oacceptabelt.

Att bedriva ett jordbruk i Nyland innebär också unika fördelar. Marknaden finns nära, vilket betyder att det finns goda möjligheter att sälja sina produkter direkt till konsumenten. Det är naturligtvis inte en lösning för alla gårdar, men nog för en del. Intresset för närproducerade livsmedel ökar hela tiden bland konsumenterna. Därför var det glädjande att riksdagen, strax före jul, kunde inleda behandlingen av en lagstiftning som ska underlätta småskalig livsmedelsförädling och –hantering. T.ex. de små gårdsslakteriernas verksamhetsförutsättningar borde nu förbättras. Jag ser sammanfattningsvis en rätt stor outnyttjad potential för närmat i Nyland.

Den stora befolkningskoncentrationen och ett mångsidigt näringsliv gör att det dessutom är lättare att hitta jobb vid sidan om jordbruket. Det kan handla om entreprenad- eller andra servicejobb eller lönearbete. De här möjligheterna bidrar säkert till att en så stor del av lantbrukarna i Nyland uppger att de kommer att fortsätta bedriva jordbruk och att de flesta har någon som tänker fortsätta med verksamheten.

Avslutningsvis är det värt att påpeka att vårt geografiska läge också medför ett slags representationsuppdrag. Vi agerar skyltfönster för det finländska jordbruket. Det är det nyländska jordbruket som det största antalet finländare ser och kan följa med. Det är här som bilden av det finländska jordbruket skapas.

Kolumn i Landsbygdens Folk, 4.2.2011