Funderingar arkiv

Nylands många ansikten

Skriven den .

På tisdagen diskuteras metropolpolitiken i riksdagen. Det är en möjlighet att fundera på hur framtidens metropol ska se ut, och hur en välfungerande huvudstadsregion kan gynna hela landet. Men det är också ett tillfälle att lyfta fram att det i närheten av metropolen finns områden som till en viss del har mera gemensamt med Kajanalands glesbygd, än huvudstadens asfaltsdjungel.

Statistiken talar om det folkrikaste och folktätaste området i Finland. Det är här som servicen och arbetsplatserna finns. I själva verket är Nyland fortfarande ett väldigt heterogent område. Det finns nylänningar som tvingas köra många kilometer för att komma till närmaste matbutik; som livnär sig på jordbruk eller fiske; och som snällt får vänta i fem minuter på att en webbsida ska öppna.

Tyvärr är de beslutsfattare på nationell nivå som personligen stiftat bekantskap med förhållandena i utkanterna av landskapet alltför få. Frågan är om inte Nyland i många fall associeras så starkt med huvudstadsregionen, att de övriga delarna glöms bort? Metropolen är stor, men den är inte allt. Det kan inte vara så att hela regionen ska utvecklas på dess villkor; att i stort sett alla investeringar görs i huvudstadsregionen. Vi bör vara medvetna om att vi i så fall riskerar en tudelning av landskapet, där en stor del blir eftersatt. Det ska vara möjligt att leva i periferin, utan att vara marginaliserad. De två orden ska inte uppfattas som synonyma.

Här i Raseborg och Västnyland bor vi på pendlaravstånd från huvudstaden. Alltså i den bästa av två världar. Men stundvis kan det kännas som om vi enbart levde i skuggan av metropolen. På kort tid har vi fått se två viktiga instanser beläggas med ”bäst före stämpel”. Först lades Ekenäs BB ner; nu är Ekåsen hotat. Esbo stad har naturligtvis en legitim rätt att vilja ge vård åt sina invånare närmare hemkommunen. Det är också sant att satsningar på öppen vård är en allmän trend, och säkert ett eftersträvansvärt mål. Men det är oroväckande att beslutet verkar följa samma mönster som då BB stängdes: först fattas beslutet, därefter början man fundera på konsekvenserna och hur man ska lösa de problem som uppstår.

Efter årsskiftet går Östra Nylands förbund ihop med Nylands förbund. Landsbygdens andel av landskapet kommer alltså att utökas ytterligare. Inom sfp understödde vi en fortsatt verksamhet för Östra Nylands förbund, eftersom vi ansåg att förbundet representerade en livskraftig bygd och betjänade medlemskommunerna och invånarna bra. Dessutom fanns (och finns) det vissa farhågor beträffande hur mycket inflytande de östnyländska kommunerna kommer att ha i ett förbund dominerat av huvudstadsregionen.

Nu får vi se sammanslagningen som en möjlighet. En möjlighet att tillsammans arbeta för landsbygdens och skärgårdens intressen, vare sig de är belägna i regionens västra eller östra hörn. Det ger oss också bättre möjligheter att med gemensamma krafter bevara svenskans ställning inom landskapet. En aktiv intressebevakning är avgörande för att inte glömmas bort.

Jag vill inte ställa huvudstadsregionen och den nyländska landsbygden mot varandra. Nylänningar är vi alla. Det finns för den delen ingen egentlig orsak till en motsättning. En stark metropol ger nytta åt hela landskapet – det kan ingen förneka. Man får bara inte glömma att också småstäder och byar ger mervärde åt regionen. Och att dessa områden behöver sin del av landskapets resurser.

Kolumn i Västra Nyland, 6.11.2010