Funderingar arkiv

Ensam svag, tillsammans starka

Skriven den .

Kolumn i Västra Nyland 9.8.2014

 

Säkerhet innebär mycket mera än bara ett fungerande militärt försvar, men att det fortfarande finns behov av ett konventionellt försvar, det har vi sett senast i samband med händelserna i Ukraina. Vi har blivit påminda om att det också i dagens värld kan ske stora och snabba förändringar i vår säkerhetsmiljö.

 

En förutsättning för att upprätthålla och utveckla ett trovärdigt försvar är att det beviljas tillräckliga anslag i statsbudgeten. Riksdagen och regeringen har ansvaret för finländarnas trygghet och säkerhet samt för att trygga landets territoriella integritet. Det är naturligtvis lätt att säga att vi, i synnerhet i dessa kärva ekonomiska tider, inte har råd att ge tilläggsanslag till försvaret. Men om man säger det bör man också säga att Finland inte längre kan ha som målsättning att upprätthålla ett trovärdigt nationellt försvar av hela landet. Så nära smärtgränsen befinner vi oss nämligen redan. Utan en höjning av försvarsanslagen de närmaste åren kommer vi att vara tvungna att ompröva hela vår nuvarande försvarsstrategi och -politik. Med beaktande av vårt geopolitiska läge och vår historia anser jag att vi bör hålla fast vid försvarets nuvarande uppgifter och för att det ska lyckas kommer det att behöva göras tilläggssatsningar.

Ensam är man svag och tillsammans stark, sägs det ofta. Nyckeln till ett framgångsrikt försvar är samarbete. Samarbete kan ske på många olika plan. Det naturligaste och viktigaste samarbetet ser jag att vi har med Sverige och övriga Norden också i försvars- och säkerhetsfrågor. Det kan gagna Finland både säkerhetspolitiskt och ekonomiskt.

Finland behöver en bred säkerhetspolitisk utredning. En utredning varken stänger eller öppnar dörren till Nato, men blir förhoppningsvis en viktig del i den diskussion som redan startat. Det finns både för- och nackdelar med ett Nato-medlemskap. En utredning behövs för att vi bättre ska kunna ta ställning till vad ett medlemskap skulle innebära. Som jag tidigare nämnt tror jag att Finland behöver mera samarbete för att vi ska kunna upprätthålla ett trovärdigt försvar. Att bli medlem i Nato är ett sätt. Å andra sidan kan man fråga sig om ett medlemskap skulle innebära att Finland dras in i konflikter som vi annars kunde hålla oss utanför. Om anslutning till Nato är den rätta vägen att gå måste vi kunna ta ställning till inom en snar framtid. För att vi ska kunna göra det utan fördomar och missuppfattningar behövs en öppen och bred diskussion baserad på möjligast objektiv bedömning av olika alternativ. För Finlands del kommer Norden och EU även i fortsättningen att utgöra en av de viktigaste samarbetsramarna för stärkandet av säkerheten i Europa samt även globalt. Men frågan är om det räcker, eller om Finland liksom de allra flesta andra EU-länder och västliga demokratier ska vara med i Nato.