Funderingar arkiv

Vägen framåt

Skriven den .

Tidigare i september begav sig riksdagens kommunikationsutskott på studieresa till USA och Kanada. Under en dryg veckas tid var det kommunikationsfrågor som gällde från morgon till kväll. Det var en instruktiv resa, och vi lärde oss mycket – om bland annat cybersäkerhet, private-public partnership och om radio- och TV-verksamhet i det tvåspråkiga Kanada.

Det var intressant att observera likheter och olikheter – både vad som gäller kommunikationspolitiken och samhället överlag. Både USA och Kanada är stora och vidsträckta länder, och som samhällen skiljer de sig också mycket från vårt. Kanada har flera likheter med Finland, men förutom att det är större har man mera naturrikedomar och även ett gynnsammare klimat i de områden där den största delen av befolkningen bor. Under resans gång konstaterade jag att det egentligen är ganska otroligt att vi, och framförallt tidigare generationer, har kunnat bygga upp ett sådant välstånd som vi har i vårt land.

Som alltid finns det ändå saker som kan göras bättre. Jag slogs av den framåtanda som präglade både det amerikanska och kanadensiska samhället. Förmågan att ta fasta på möjligheterna var beundransvärd, och tron på entreprenörskap var mycket stark. Företagsamhet uppskattas på ett helt annat sätt, och man har en annan och sundare inställning till både framgång och misslyckande.

Det är klart att i ett land där det något karikerat gäller att klara sig utan hjälp från samhället, är folk tvungna till driftighet på ett annat sätt. Avsaknaden av ett skyddsnät att falla tillbaka på har en inverkan på mentaliten i hela samhället, på gott och ont. Själv föredrar jag alla gånger det finländska systemet där vi kan garantera alla medborgare en skälig utkomst och grundtrygghet, men inget hindrar oss från att ta efter de goda sidorna.

För att vi även i framtiden ska kunna upprätthålla vårt välfärdssamhälle, måste vi se till att vi har de ekonomiska förutsättningarna. Det är inte hållbart att bygga ut den offentliga sektorn, om vi inte har råd med det. Istället måste vi själva se till att få tillräckliga inkomster via en stark export, lönsamma företag och hög sysselsättningsgrad.

Det är i det här sammanhanget som den amerikanska tilltron till entreprenörskap kan hjälpa. Vi behöver driftiga människor, företagare, som sysselsätter sig själva och andra. Vi behöver den tillväxt som en hög sysselsättning och ett dynamiskt och varierat näringsliv skapar. Det går förstås inte att importera en mentalitet eller inställning, men det går att satsa på attitydfostran, och framförallt är det fullt möjligt att skapa de rätta verksamhetsförutsättningarna för företagande.

Ett av de främsta verktygen vi har för detta är skattepolitiken. Företag ska kunna startas, och företag ska uppmuntras till att investera och anställa. Även inom ett socialt rättvist och progressivt skattesystem finns det utrymme för så kallade morötter som gynnar företagande.

För att vi ska klara oss i den internationella konkurrensen krävs även en tillräckligt hög utbildningsnivå och en kvalitativt högtstående utbildning. Finland kan helt enkelt inte konkurrera med låga kostnader, men vi kan tävla – och vinna – med kunskap och kunnande.

Det krävdes idogt arbete på flera plan för att bygga det välfärdssamhälle vi har idag. Det är med arbete och företagsamhet som vi även nu ska ta oss framåt som samhälle, och det är så vi bevarar och bygger vidare på vår välfärd.

Kolumn i Västra Nyland, 29.9.2012