Tal arkiv

Finland ska hjälpa Centralafrikanska republiken

Skriven den .
Inlägg i debatt kring  krishantering i Centralafrikanska republiken

Värderade herr talman,
Läget i Centralafrikanska republiken har länge varit oroligt. Situationen för befolkningen är ytterst oroväckande och de som lider mest är de allra svagaste. Oroligheterna har pågått i flera år och enligt uppskattning är hälften av befolkningen – flera miljoner människor – i behov av akut humanitär hjälp. Om situationen tillåts eskalera är risken också stor att instabiliteten i grannländerna ökar. Vi vet också sedan tidigare att ett instabilt läge i Afrika även påverkar säkerheten och utvecklingen i Europa. Om konflikten tillåts växa så blir risken för en tilltagande illegal migration och ökad extremism större.

Herr talman,
EU:s beslut om en gemensam militär krishanteringsinsats är motiverad och behövs. Säkerhetsmyndigheterna i Centralafrikanska republiken är oförmögna att handla och Afrikanska unionens insats MISCA och Frankrikes Sangaris har inte kapacitet att dämpa läget på egen hand. Det är viktigt att det internationella samfundet bär ansvar trots att det är en svår och utmanande krishanteringsinsats. Det gläder mig att se att det i riksdagen finns ett starkt stöd för insatsen och att ingen ifrågasatt huruvida Finland bör hjälpa till. Det är dock beklagligt att inte flera EU-länder agerat på samma sätt. Just nu finns det en för liten mängd anmälda trupper vilket kan leda till att insatsen fördröjs. Jag hoppas att de andra medlemsländerna å det snaraste ser över sina möjligheter att bidra. Ju längre krisen pågår desto svårare blir det att trygga en fredlig utveckling.

Herr talman,
EU:s beslut är positivt men processen lämnar en del att önska. Uppdraget i CAR fyller de kriterier som lagts upp för användandet av EU:s stridsgrupper då de infördes. Trots det kommer de inte att användas utan trupperna sammanställs på normalt vis. Att man valde att inte använda stridsgrupperna i det här skedet är beklagligt. Dessutom tär det på gruppernas och EU:s säkerhetspolitiska trovärdighet. Det visar också att det nuvarande konceptet inte är tillräckligt effektivt för krishantering. Att inte använda grupperna står i strid med Europeiska rådets beslut om att stärka den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken. Om det är så att det nuvarande konceptet inte fungerar måste man ändra på det och hitta sätt att öka användbarheten. Här ser jag att Finland med fördel kunde vara en pådrivare i att utveckla grupperna som en del av ett mer välfungerande säkerhetssamarbete inom EU.

Herr talman,
Finland är en kunnig part när det gäller krishanteringinsatser och våra erfarenheter står på hög nivå. Operationen i CAR blir en av de mest utmanande insatserna hittills. Logistiken i landet är utmanande, klimatet tufft och risken för sjukdomar hög. När man beslutar att göra en sådan insats är det viktigt att man har en klar målbild och drar nytta av tidigare erfarenheter. Utvärderingen av tidigare operationer är en viktig del av effektiv krishantering, något som också försvarsutskottet lyft upp i sitt utlåtande. Statsrådets redogörelse var mera uttömmande nu än tidigare, dock finns det fortsatt utrymme för förbättring. Enligt sakkunniga motsvarar operationen i CAR i svårighetsgrad den som genomfördes i Tchad. De erfarenheter man fått av den operationen och mål man nått hade med fördel kunnat inkluderas i redogörelsen. En klar bild av tidigare insatser ger en bättre grund för att fatta beslut om nya. Med tanke på att de planerade anslagsramarna för krishantering ser ut att minska ytterligare, så är det ännu viktigare att vi använder de resurser vi har så effektivt som möjligt.

Herr talman,
Nu är det viktigt att vi å det snaraste kan hjälpa CAR. Vi har ett förslag till beslut om att skicka max 30 soldater. Antalet är rimligt såväl i relation till vår storlek som till andra pågående operationer. Nu är det viktigt att också andra medlemsländer bär sitt ansvar så att operationen kan påbörjas så snart som möjligt. Vi får inte glömma CAR och att människorna står inför en humanitär katastrof. Nu är det inte tid att vara handlingsförlamade – nu är det tid att bära ansvar.