Minister för nordiskt samarbete och jämställdhet

Fullmäktiges roll i Raseborg

I VN den 14 maj 2013 sätter Peter Björklöf ord i min mun. Inför den nyvalda fullmäktigeförsamlingen har jag flera gånger påpekat att fullmäktige har all makt i kommunen. Fullmäktige har alltid beslutanderätten om inte annat uttryckligen stadgats, eller fullmäktige själv med stöd av kommunallagen (§ 14) har delegerat beslutanderätten till något annat organ. Det här är inte mitt påhitt, utan står att läsa i kommunallagens 13:e paragraf. Däremot har jag aldrig sagt att ”fullmäktiges uttryckliga vilja nog förverkligas, även om beslut i ärendet enligt förvaltningsstadgan formellt tas i något annat organ”. Jag beklagar om jag uttryckt mig så otydligt att Peter Björklöf uppfattat mitt budskap fel.

Det torde vara klart för alla fullmäktigeledamöter att fullmäktige, för att kunna sköta saker på ett ändamålsenligt sätt, delegerar en hel del av sin beslutanderätt till andra organ. Så också i Raseborg. Efter att fullmäktige delegerat beslutanderätten till ett annat organ, t.ex. via förvaltningsstadgan, får fullmäktige inte längre fatta beslut i dessa ärenden. Det här har jag i egenskap av fullmäktigeordförande otaliga gånger varit tvungen att påminna fullmäktigeledamöter om, bl.a. P.B. Principen om strikta kompetensgränser (kommunallagen § 14) stipulerar nämligen att en högre myndighet eller organ inte har rätt att befatta sig med ärenden som en lägre myndighet eller organ har rätt att avgöra. Enda sättet för fullmäktige att få besluta i ärenden som man delegerat till andra organ är att ändra på delegeringsrätten i förvaltningsstadgan. 

I den nu aktuella frågan om Harparskog daghem är beslutanderätten delegerad till bildningsnämnden, som har både rätt och skyldighet att fatta beslut i ärendet. Förra fullmäktige beslöt öka anslaget för barndagvård och förskola med motiveringen att nämnden då skulle ha möjlighet att hålla kvar daghemmet i Harparskog. Något beslut om att fortsätta verksamheten vid daghemmet kunde fullmäktige inte fatta. Också efter att fullmäktige höjt budgetanslaget har nämnden kvar sin rätt att fatta beslut i den här frågan.

Som fullmäktigeordförande vågar jag tro på att alla fullmäktigeledamöter tar sitt uppdrag på stort allvar. Jag hoppas därför att vi tillsammans nu kan kavla upp ärmarna för att balansera stadens ekonomi. Vi som suttit i det förra fullmäktige måste erkänna att vi misslyckades med den uppgiften. Från 2010 till 2012 har stadens totala kostnader ökat med över 40 miljoner euro, eller med ca 20 %. Det här är naturligtvis en helt ohållbar utveckling. Det har talats mycket om att spara och skära ner, men det som hänt är att kostnaderna skjutit i höjden. Den här kostnadsökningen måste nu stoppas. Som situationen nu är, kan åtminstone inte jag säga att vi förvaltar kommuninvånarnas skattepengar på bästa möjliga sätt. Stadens egen verksamhet måste effektiveras och serviceformer måste prioriteras. Det här är en av det nyvalda fullmäktiges allra viktigaste uppgifter just nu.

Insändare i Västra Nyland, 16.5.2013