I min kolumn förra månaden (VN 24.4) skrev jag att jag inte är en kärnkraftsivrare. Som svar på Roger Wides fråga (VN 21.5) kan jag säga att jag inte är en vän av kärnkraft, lika lite som jag är en vän av fossila bränslen. Men jag inser att vi behöver energi för att klara oss. Därför kommer jag att rösta för en utbyggnad av kärnkraften, men det är ett beslut fattat med hjärnan, inte hjärtat. Efter att ha tagit del av tillgänglig information och regeringens förslag är min bedömning att vi inte kommer att kunna garantera tillräckligt med energi, om vi inte bygger till.
För att Finland ska nå sina klimatpolitiska målsättningar, håller vi som bäst på att övergå från fossila bränslen till förnybara energikällor. Denna förändring, som i sig är mycket positiv, betyder samtidigt att utbudet på el minskar, tillika som elens andel av den totala energikonsumtionen ökar. Idag är 28 procent av den energi vi förbrukar el; år 2050 förväntas den stå för 46 procent av energikonsumtionen. En modern kärnkraftsreaktor har en effekt på upptill 1 800 MW, och det utan koldioxidutsläpp. Kärnkraften är således ett effektivt sätt att garantera elförsörjningen, utan att rubba på klimatmålen.
Det faktum att jag inser nyttan av mera kärnkraft betyder inte att jag är för kärnkraft i sig. Och det betyder definitivt inte att jag nödvändigtvis är för två nya kärnkraftsreaktorer. Jag är därför förvånad över att Wide med säkerhet påstår att jag är för en ”massiv utbyggnad [på] 3 000 MWh”. Visserligen är behandlingen inte slutförd i riksdagen, men jag är inte alls säker på att vi ska bevilja tillstånd för två nya reaktorer.
Jag är däremot en stor vän av en ökad användning av förnybar energi, och energieffektiveringsåtgärder. Till den delen stöder jag helt och hållet regeringens förslag. Regeringens energilösning består alltså inte bara av kärnkraft. Som jag skrev i min kolumn, är investeringarna i den förnybara energin mycket viktiga, både miljömässigt och med tanke på landsbygdens framtid. Men det handlar inte bara om att producera mera – vi måste också förbruka mindre. För att uppnå det målet, är regeringens principbeslut om energieffektiveringsåtgärder ett steg i rätt riktning.
Kärnkraften, de förnybara energikällorna och energieffektiveringen bidrar alla till att självförsörjningen ökar. Jag anser att detta är ett mycket eftersträvansvärt mål. Naturligtvis har jag funderat väldigt mycket på riskerna, inte minst i egenskap av småbarnsförälder. Trots det har jag kommit fram till att alternativet till kärnkraft, att inte ha tillgång till tillräckligt med energi för den finländska industrin och för finländarna, eller att vara helt beroende av importerad el, är sämre. Dessutom måste vi, oberoende av om vi nu beviljar nya tillstånd, ändå kunna hantera de risker som är förknippade med kärnkraften, eftersom vi redan har verksamma kärnreaktorer, och använt kärnbränsle som ska slutförvaras.
Wide frågar om jag verkligen har mina väljares stöd att rösta för kärnkraft. Bland de 7 280 personer som röstade på mig, finns det garanterat många olika åsikter gällande den bästa energilösningen. I valet 2007 fick jag förtroendet att ta ställning i alla de ärenden som behandlas i riksdagen för mina väljares del. Det är ett ansvar som jag tar på största allvar, och just därför är det inte lätt att fatta beslut i kärnkraftsfrågan.
Insändare i Västra Nyland, 29.5.2010
