Turerna kring tågtrafiken på Kustbanan är en av de enskilda frågor som jag ägnat mest tid åt under mina år i riksdagen. På senaste tid har majoriteten av nyheterna kring Kustbanan varit negativa. Många människor har varit i kontakt med mig och uttryckt sin oro och ilska över det som händer. Tågtrafiken påverkar tusentals västnylänningars vardag, många använder tågen varje dag för att ta sig till jobbet och skolan. Många som tar kontakt undrar vad vi politiker gjort för saken. Skriver den här insändaren för att ge en lägesanalys och för att berätta vad som hittills gjorts.
Trafik- och kommunikationsministeriet meddelade 15.9.2015 att de gör nedskärningar i köptrafiken med 15 miljoner vilket innebär att bl.a. Y-tågen mellan Karis och Helsingfors dras in. En vecka senare ordnade Sfp en tågaktion där fem Sfp-riksdagsledamöter åkte Y-tåget för att visa sitt stöd för bevarandet av Y-tåget. Samtidigt startades en namninsamling för bevarandet av Y-tågstrafiken på Kustbanan. Den samlade på en kort tid drygt 11 000 underskrifter. I slutet av september träffade representanter för alla västnyländska kommuner från Hangö till Kyrkslätt tillsammans med regionens riksdagsledamöter, kommunikationsminister Anne Berner och hennes tjänstemän på ministeriet för att diskutera Y-tågets framtid.
I riksdagen har jag bl.a. under budgetdebatten och frågetimmen lyft upp frågan om köptrafiken och uttryckt min besvikelse över ministeriets kortsiktiga beslut som verkar vara fattat utgående från ett mycket snävt ekonomiskt perspektiv. Regionutveckling och trafikpolitik kräver långsiktighet och deras vara eller icke vara kan inte skifta från en regeringsperiod till en annan. Staten måste förbinda sig till att underhålla och utveckla trafiken. I november var Sfp med i hela oppositionens gemensamma interpellation om regeringens trafikpolitik och dess konsekvenser för medborgarna och för den regionala tillgängligheten till kollektivtrafik, bl.a. indragningen av Y-tåget.
Vårt aktiva och högljudda agerande under hösten verkade försämra diskussionsklimatet med kommunikationsministern. Därför har jag sedan december valt att jobba för tågtrafiken på Kustbanan främst utanför offentligheten. Jag har i flera repriser talat med ministern per telefon och via e-post för att på bästa sätt försöka få fram vår åsikt.
Den 26 januari besökte jag tillsammans med tjänstemän och lokalpolitiker från Ingå och Raseborg, på initiativ av ingåpolitikern Henrik Wickström, kommunikationsministeriet där vi ännu en gång diskuterade vilka möjligheter och lösningar det kunde finnas istället för det indragna Y-tåget. Veckan efter mötet var jag igen i kontakt med minister Berner, och det ska sägas till ministerns fördel att hon alltid har svarat på mina mejl och samtal och också själv tagit kontakt. I måndags kom sen beskedet om att bussturer sätts in istället för en del av de indragna Y-tågsturerna. Det är inte det vad vi önskade, men det är i alla fall bättre än ingenting (vilket var budet ännu före jul).
Förutom nyheten om indragningen av Y-tåget, som är ministeriets beslut, har även VR meddelat om ändrade tågtidtabeller och indragna turer för IC-tågen på kustbanan. I den här frågan har jag bland annat varit i kontakt med VR:s VD Mikael Aro. Svaret från VR:s sida är att det inte är lönsamt att köra tåg så ofta och man därför har dragit in en del turer. Fast jag har svårt att förstå hela logiken i de nya tidtabellerna och inte kan acceptera de indragna turerna, verkar det inte gå att påverka VR.
En fungerande trafik på Kustbanan är livsviktig för Västnyland och därför är den en väldigt högt prioriterad fråga för Sfp och mig. Vi kommer att fortsätta att i samarbete göra allt vi kan för att vi ska lyckas nå bättre lösningar än de VR och ministeriet erbjuder i dag. Trots att det ibland känns frustrerande när ministeriet och VR inte verkar vara mottagliga för våra goda argument, är det självklart att vi ska fortsätta jobba för att åtminstone en del av de indragna turerna ska kunna börja köras igen.
Insändare i Västra Nyland 6.2.2016
