Hösten är här – det mesta är skördat, solen går ned allt tidigare och lövträden är klädda i vacker höstskrud. Att hösten är här syns även i mitt arbete som minister. För två veckor sedan hade regeringen händerna fulla med budgetmanglingen. Nästa stora helhet blir att fortsätta beredningen av social- och hälsovårdsreformen, där också räddningsväsendet ingår. Att det här inte blir någon enkel uppgift vet vi redan nu. När utlåtanderundan för reformen avslutades den 25 september hade nästan 800 utlåtanden inkommit.
Reformen handlar om vår mest grundläggande service, som direkt inverkar på individens grundtrygghet och hälsa. Som medlem i ministerarbetsgruppen för social- och hälsovårdsreformen kommer en stor del av min tid under de kommande veckorna gå till att diskutera med de övriga regeringspartierna. Jag är trots allt hoppfull om att reformen kan ros iland. Målet med förändringen är att den skall leda till förbättringar för den enskilda individen, både när det gäller tillgång och kvalitet i vård och omsorg.
Det är ändå alldeles klart att vi måste se över finansieringsmodellen, som fått skarp men berättigad kritik. Det här är en av de mer krävande uppgifterna vi står inför. Redan innan förslaget gick på utlåtanderunda gjorde SFP klart att den nu föreslagna modellen inte är hållbar. Finansieringsmodellen måste vara rättvis och garantera tillräckliga resurser för de kommande landskapen. Dessutom borde modellen uppmuntra till preventivt arbete och friskvård.
I Västnyland är vården en mycket aktuell fråga också på ett annat sätt. Styrelsen för Helsingfors och Nylands sjukhusdistrikt fattade i våras det ofattbara och oförklarliga beslutet att lägga ner samjouren vid Raseborgs sjukhus. Från och med i går, torsdagen den 1 oktober, ordnar HUS endast en dygnet runt-primärvårdsjour vid Raseborgs sjukhus. Beslutet innebär att de patienter som är i behov av akut vård och krävande specialiserad sjukvård vårdas på samjouren vid Lojo sjukhus medan de som kräver jourvård inom ett dygn fortsättningsvis vårdas vid Raseborgs sjukhus.
Motståndet mot avvecklandet av samjouren var stort och utbrett. Bland annat jag framhöll i alla lägen att HUS styrelse inte borde ha föregått vårdreformen och jag är fortfarande oerhört besviken på att styrelsen varken lyssnade till ägarkommunernas utlåtanden eller de över 10 000 personer som undertecknade uppropet för att bevara samjouren. I stället valde HUS styrelse att försämra närservicen för oss västnylänningar.
Det är av central betydelse att beslutsfattare hörsammar den respons som framförs av invånare och andra berörda parter, och att den behandlas ändamålsenligt. Det här är en av grundpelarna i vår demokrati. När klubban faller ska man kunna motivera och förklara besluten för alla dem som höjt rösten och som arbetat för en annan lösning. Det tycker jag inte HUS klarar av nu.
Gällande Raseborgs sjukhus måste vi alla nu vända blicken framåt och genom samarbete finna de bästa lösningarna för vården i Västnyland.
När höstlöven singlat till marken och förhandlingarna är förda hoppas jag att vi har ett förslag till social- och hälsovårdsreform som vi kan godkänna och som är bra också för Västnyland. Målsättningen är att vi kan fatta beslut som leder till ännu bättre social- och hälsovård och räddningstjänster.
Kolumn i Västra Nyland 2.10.2020
