I ett glesbefolkat land som Finland är avstånden ofta långa och goda förbindelser för både personer och varor mycket viktiga. Vi har därför byggt ut vårt trafiknät för att möta de här behoven och idag har vi över 5 900 kilometer järnväg, 700 kilometer motorväg samt över 78 000 kilometer landsvägar att underhålla.
Under de senaste decennierna har anslagen för trafiknätets underhåll varit otillräckliga. Det har lett till att vi i dag har en s.k. reparationsskuld som uppgår till 2,5 miljarder euro. Det är alltså den summa som krävs för att sätta vårt vägnät i det skick det var när det byggdes. I statsbudgeten är anslagen till NTM-centralerna för vägunderhållet fortfarande otillräckliga, reparationsskulden växer alltså fortsättningsvis. De knappa resurserna innebär också att man är tvungen att göra besvärliga prioriteringar bland vägprojekten över allt i Finland. Situationen är extra problematisk i Nyland där trafiken innanför Ring III kräver stora satsningar. Västnyland och Östnyland ska alltså samsas eller slåss om vägpengar med den växande huvudstadsregionen. Vi har svårt att klara oss i en prioritering som har befolkningsunderlaget och trafikmängden som grund, men att Nylands NTM-central helt prioriterat bort vägnätet i Västnyland under de fyra kommande åren är ändå varken förståeligt eller acceptabelt. Kommunerna och vi riksdagsledamöter från regionen ska tillsammans göra allt vi kan för att få en förbättring till stånd. Västnyland får inte bli en vit fläck på kartan som visar var satsningar görs på att utveckla infrastrukturen. Vi måste behandlas jämlikt med övriga regioner i landet.
Hangö hamns positiva utveckling är glädjande på många sätt. Det är naturligtvis bra för ekonomin i Hangö och i vår region, ja för hela landet. Samtidigt är det också ett tungt argument för satsningar på infrastrukturen i Västnyland. En fortsatt positiv utveckling av Hangö hamn och ökande mängder transporterat gods är inte bara ett västnyländskt intresse. Det är i allra högsta grad även av nationellt intresse. Det här är den tyngsta motiveringen till att Hangö–Hyvinge-banan bör elektrifieras så snart som möjligt. Järnvägen till Hangö måste dessutom infogas i det stomnät som kommunikationsministeriet gjort upp. Förbindelsen till en av Finlands viktigaste hamnar ska naturligtvis ha den statusen. Jag är glad över att riksväg 25 och kustbanan finns med i den här förteckningen, men däremot aningen orolig över att stamväg 51 inte finns med. En förklaring kan vara att inga stamvägar finns med, men 51:an är ändå så livligt trafikerad och viktig att den måste prioriteras högt.
Fungerande kommunikationer är en av de viktigaste förutsättningarna för att en region ska kunna utvecklas. Tyvärr har den här regeringen valt att inte göra satsningar på trafiknätet i Västnyland. Därför måste vi jobba ännu hårdare för att först få en bättre regering och sen se till att det görs investeringar också i vår region.
Kolumn i Västra Nyland 28.9.2018
