Minister för nordiskt samarbete och jämställdhet

Människan i centrum

Bara drygt ett halvt år efter kommunalvalet, drar det igen ihop sig till val. Efter åratal av förberedelser och misslyckade försök godkändes den stora social- och hälsovårdsreformen i juni i år. I januari väljs medlemmarna till fullmäktige för de nya välfärdsområdena. Verksamheten inleds från början av år 2023, men det viktiga uppbyggnadsarbetet, alla förberedelser och de strategiska riktlinjerna ska dras upp i de beslutande organen redan under nästa år.

Avsikten är naturligtvis att servicen ska bli bättre och tillgänglig för alla. Vi bildar nya områden och större enheter på nationell nivå. Kommunerna är generellt sett för små enheter för att ha möjlighet att klara av hela den här centrala delen av vårt västerländska välfärdssamhälle.

Jag var med i den ministergrupp som beredde reformen. I en stor förändring som den här blir det lätt så att det, i varje fall utåt, mest diskuteras strukturer, organisation och geografiska områden. De här är naturligtvis också viktiga – men i ministergruppen försökte vi hela tiden ha människan i centrum. Reformen görs med invånarnas bästa för ögonen och den görs för att vi även i framtiden ska ha råd och möjlighet att ha ett fungerande social- och hälsovårdssystem och ett bra räddningsväsende i vårt land. Avsikten är inte att centralisera själva servicen.

Reformen betyder att en stor del av kommunernas nuvarande verksamhet flyttar över till en ny enhet; välfärdsområdet. De nya beslutsfattarna ska se till att allt från specialistsjukvård till äldreomsorg fungerar, att den som behöver mentalvårdstjänster får det, att skolpsykologer och kuratorer kan stöda eleverna, att brandbilar och ambulanser rycker ut snabbt och att barnrådgivningen har goda verksamhetsförutsättningar. Allt det här är sådant som kommunerna nu ansvarar för. För kommunerna är förändringen stor – men för invånaren ska den inte vara det. Det viktiga är att få god vård, service nära, på eget modersmål och i rätt tid.

Den språkliga aspekten är naturligtvis också mycket betydelsefull. Speciellt viktig är den i de situationer och livsskeden då man är som mest utsatt, trött eller sjuk. Det är viktigt att de som sitter i de beslutande organen har en känsla och förståelse för det här. Det finns säkert en hel del utmaningar, men jag ser också stora möjligheter i det nya Västra Nylands välfärdsområde. Vi har här personal som redan länge kunnat betjäna invånarna jämbördigt på båda språken. I det nya området är andelen svenskspråkiga inte lika hög, men antalet är större. Det bör därför vara en självklarhet att se till att ordna med svenskspråkiga team också när det gäller specialiserade tjänster.

Ur västnyländsk synvinkel anser jag att vi måste nyttja potentialen kring Raseborgs sjukhus så att det byggs upp en stark helhet kring vilken verksamheten stärks. Sjukhuset kunde utvecklas till en viktig kugge, en knutpunkt för den västra delen av området. En enhet som stöder de andra servicepunkterna som naturligtvis också måste finnas nära invånarna på olika håll i vår region.   Valet i januari kommer alltså att vara ytterst betydelsefullt ur regionens synvinkel och ur språklig synvinkel – men framförallt för invånarna och den basservice vi har rätt att förvänta oss av samhället.

Kolumn i Västra Nyland 22.10.2021