Första veckan i november var det nordisk storsamling då Nordiska rådets session ordnades i Köpenhamn. För min del innebar veckan många möten, med Nordiska rådet, ministerkolleger och representanter för civilsamhället. Det var mycket roligt att kunna ses igen. Att träffas på ort och ställe var inte bara trevligt, det var också viktigt. Under sessionen kunde vi tillsammans diskutera utmaningarna som coronapandemin fört med sig och hur vi bäst arbetar vidare för att förstärka det nordiska samarbetet.
Det är uppenbart att vi har en utmanande tid bakom oss; inresebegränsningarna mellan de nordiska länderna var exceptionella och drabbade gränsregionerna speciellt hårt. Därför var det viktigt att vi nu gemensamt kunde ta pulsen på det nordiska samarbetet. De starka känslorna som tidvis kom fram under debatterna visar på hur starkt vi känner för samarbetet. Det solida stödet är en bra grund för att tillsammans fortsätta förbättra det gemensamma arbetet och reparera eventuella skador som pandemin har förorsakat.
Som en del av sessionen ordnades även ett toppmöte mellan de nordiska statsministrarna och Nordiska rådet. Det var viktigt att statsministrarna var på plats och svarade på parlamentarikernas frågor. Under sessionen godkände statsministrarna även ett gemensamt uttalande om förstärkt samarbete inom krisberedskap. Samarbetet i beredskapsfrågor har varit en prioritet under det finländska ordförandeskapet i ministerrådet och det är glädjande att arbetet går framåt på bred front.
Inför sessionen var det en hel del diskussioner och rubriker kring ministerrådets budget för inkommande år. Speciellt kultursektorn uttryckte oro över vilka konsekvenser förverkligandet av visionen om att vara världens mest hållbara och integrerade region år 2030 kan få. Som ordförandelandets samarbetsminister ledde jag förhandlingarna kring budgeten med Nordiska rådets presidentskap. Jag är nöjd över att vi tillsammans nådde en kompromiss. Som en del av kompromissen styrs medel till kultur- och utbildningsområdena och satsningar på unga.
Det nordiska samarbetet inom kultur och utbildning är viktigt – det är ett långvarigt och konkret samarbete som ger mervärde och är av stor betydelse för den nordiska gemenskapen. Omdisponeringen inom ministerrådets budget är inte ett ställningstagande emot någon sektor, och alla sektorer behövs för att förverkliga visionen. Om åtta år ska vi vara världen mest hållbara och integrerade region. Vi har ingen tid att förlora – tillsammans ska vi aktivt arbeta för att förverkliga visionen. Under sessionsveckan befästes vikten av det nordiska samarbetet och viljan om ett förstärkt samarbete. Pandemin har visat att vi behöver mera samarbete, inte mindre. Tillsammans är vi både visare och starkare än var för sig; det har varit devisen för Finlands ordförandeskap i Nordiska ministerrådet. Under vår tid vid rodret har vi fokuserat på att blicka framåt och ta lärdom av pandemin. Det arbetet gör vi tillsammans.
Kolumn i Västra Nyland 26.11.2021
