Ibland är det speciellt viktigt att nämna saker vid deras riktiga namn. Det är det nu när Finlands motståndrörelses demonstration för en dryg vecka sedan i Helsingfors urartade i att en av deras medlemmar misshandlade en förbipasserande person, som senare avled av skadorna från misshandeln. Det finns inga förmildrande omständigheter, det finns ingen ursäkt och ingenting att bortförklara. Brottet måste entydigt fördömas.
För mig är redan det att någon väljer att gå med i en organisation, som har en uttalad målsättning att omstörta vår rådande demokratiska samhällsform och ersätta den med en diktatur och dessutom är klart rasistisk och nazistisk, en handling som ska fördömas. Det är helt enkelt inte acceptabelt. När någon bildligt ställer sig under Hitlers hakkorsfana har man i mina ögon tagit på sig en del av skulden för allt ont som nazisterna gjort. Redan då har man gjort sig skyldig till en handling som alla ansvarstagande människor måste ta avstånd från. Att på något sätt försöka förstå eller försvara det att någon går med i en organisation som förhärligar en av historiens grymmaste och mest ondskefulla ideologier går inte. Finska motståndsrörelsen är nämligen en nazistisk organisation, också det måste sägas ut. På en video som de själva publicerat säger en av deras medlemmar att de inte är nazister utan nationalsocialister. Jag vet inte om medlemmen i fråga är så dåligt påläst att han inte vet att nazist är en förkortning av nationalsocialist, alltså exakt samma sak, eller om han tror att andra människor är så dumma att de inte förstår. Oberoende så är det enbart ömkligt och motbjudande.
Den ökade aktiviteten som vi kan se i vissa extremorganisationer är antagligen både en följd av, och en orsak till, att samhällsklimatet försämrats. Det tar sig uttryck bl.a. i att man i dag kan använda ett språk i diskussioner på nätet och andra forum, också t.ex. i riksdagen, som ännu för några år sedan hade varit otänkbart. Sakta men säkert har råmärkena för vad som är acceptabelt språkbruk flyttats allt längre ut mot intoleransens, hatretorikens och rasismens stinkande sumpmarker. Nu är det hög tid att flytta tillbaka gränspålarna till stadig mark av västerländsk demokrati, tolerans och respekt för mänskliga rättigheter.
För att den gränsen ska kunna återställas krävs det insatser av oss alla. Vi har alla ett ansvar för att få stopp på denna mycket oroväckande samhällsutveckling. Det gäller att sluta tiga och aktivt ta avstånd. Det allra största ansvaret har förstås regeringen och ministrarna. Hittills har regeringen inte gjort tillräckligt. Vi kan och ska kräva mera av dem. Men också för egen del måste jag erkänna att jag ibland har dåligt samvete för att jag inte alltid orkar säga emot hatprat och rasistiska uttalanden som jag hör. Åtminstone jag kan bättra mig, och det kan kanske mången annan också. Nu måste vi sätta tydliga gränser. Det handlar om mänskliga rättigheter, om hela vårt samhälles överlevnad.
Kolumn i Västra Nyland 23.09.2016
