Det är den stora frågan. Om det går som regeringen vill och planerat kommer vi att ha ett landskapsval i januari. Då är det tänkt att vi ska välja beslutsfattare för social- och hälsovården och en hel del andra uppgifter som fr.o.m. 1.1.2019 flyttas över till 18 landskap. Det finns många goda ambitioner i vårdreformen och delvis också i landskapsreformen, men regeringen har tappat bort mycket av det goda på vägen för att man prioriterat fel saker. Centern har prioriterat antalet landskap och landskapsmodellen, medan Samlingspartiets hjärtefråga är valfriheten. Valfriheten och det medföljande bolagiseringstvånget har väckt mycket diskussion och verkar bli reformens akilleshäl.
Valfrihet är bra, men inte på det sätt som regeringen nu föreslår. Möjligheterna att välja sin tjänsteproducent förbättras endast där befolkningsmängden är tillräckligt stor så att det uppstår konkurrens, i praktiken alltså i de stora städerna. Däremot kommer utbudet av tjänsteproducenter knappast att öka på mindre befolkningstäta områden och därmed inte heller invånarnas valfrihet. Ojämlikheten i vården består trots att vårdreformen ursprungligen skulle åtgärda det problemet. I stället för regeringens nuvarande modell borde vi utveckla bruket av servicesedlar och på det sättet öka valfriheten.
Enligt lagförslaget ska vi i Nyland välja ett landskapsfullmäktige med 99 ledamöter. De stora städerna får majoriteten av platserna, medan mindre kommuner och städer kommer att få obetydlig eller ingen representation. Det här leder till ett demokratiunderskott. Dessutom riskerar landskapets svenskspråkiga invånare att förlora inflytande och på sikt mycket av den svenskspråkiga servicen, eftersom svenskan marginaliseras i beslutsfattandet. För att åtminstone delvis förebygga det här borde det i varje tvåspråkigt landskap införas en nämnd med verkligt inflytande för den språkliga minoriteten. Man borde dessutom överväga att dela upp Nyland i flera valområden för att trygga en tillräckligt bred representation i landskapet.
Tidtabellen för vård- och landskapsreformen är för stram. Det märks tydligt i beredningens kvalitet, men också i att landskapen har för kort tid att förbereda sig. Behandlingen av lagförslaget är inte klar och en stor osäkerhet råder. Därför anser jag att landskapsvalet borde senareläggas och mera tid ges för beredningen av reformen.
Den här veckan är avgörande för hela reformens fortskridande. Grundlagsutskottets utlåtande ska bli klart den här veckan. Regeringen kan behöva göra omfattande ändringar i hur valfriheten ska förverkligas. Om så är fallet kommer lagförslagets behandling att fördröjas. Det är inte uteslutet att en ny regeringskris är på uppseglande eftersom man i regeringen verkar vara oense i den här frågan.
Kolumn i Västra Nyland 30.6.2017
