Transportbranschen i vårt land är för tillfället hårt utsatt. Företagare och intresseorganisationer vittnar om allt mer utmanande verksamhetsförhållanden. Dieselskatten har höjts i ett par repriser, och långt ifrån alla företag har kunnat överföra de ökade kostnaderna på sina priser. Förhöjda kostnader i kombination med fortsatt osäkra tider gör att många firmor har det verkligt kämpigt.
I VN den 3.11 påstår Niklas Andersson, Erkki Rissanen och Harri Korhonen dels att jag använt min kolumn (VN 29.10) på ”ett mindre hedervärdigt sätt”, och dels att den innehåller ”så många felaktiga påståenden” att de måste kommentera den. Vad som är mindre hedervärt i min kolumn säger skribenterna inget om, så det är omöjligt att bemöta. Det kan väl knappast vara fel att jag i kolumnen för fram min åsikt om hur jag vill att hälso- och sjukvården ska utvecklas i vår region. Lika litet som det är fel eller icke hedervärt att fullmäktigeledamöter för fram sina åsikter i form av en motion till fullmäktige.
Rykten om att Nylands brigad skulle vara nedläggningshotad cirkulerar titt som tätt, nu senast i en kolumn i Helsingin Sanomat (11.4). I det här fallet rör det sig om en enskild journalist som spekulerar friskt gällande hur reformen av försvarsmakten kommer att utfalla.
Asta Seppänen skriver (VN 22.02) om hur viktigt det är att jobba för arbete och rättvisa. Det tycker jag också. Däremot skiljer sig våra uppfattningar om hur man bäst uppnår målen.
Seppänen har rätt i att den sittande regeringen har velat främja företagsamhet. Men att sätta ett likhetstecken mellan företagare och kapitalister är inte bara en grov generalisering utan en felaktig beskrivning av de allra flesta småföretagares verkliga situation. Även nästa regering bör främja företagsamhet, eftersom det gynnar sysselsättningen i landet.
Roger Wide hävdar i ÖN (19.6.) att jag inte ännu förklarat hur jag resonerar angående kärnkraftsfrågan. Mitt ansvar som riksdagsledamot är att se riskerna med kärnkraften, men också möjligheterna. Det är mitt ansvar att även fundera på vad som händer om vi inte bygger till. Att inte göra något har också konsekvenser.
Den första juli röstar riksdagen om kärnkraften. Det är onekligen ett av de största besluten under denna regeringsperiod, kanske till och med det största. Eftersom man i en insändare i torsdagens ÖN/fredagens Bbl (3.6. & 4.6.) kommenterar en insändare som jag skrivit i tidningen Västra Nyland, vill jag gärna också för ÖN:s/Borgåbladets läsare berätta hur jag resonerar i kärnkraftsfrågan och i energipolitiken överlag.
I min kolumn förra månaden (VN 24.4) skrev jag att jag inte är en kärnkraftsivrare. Som svar på Roger Wides fråga (VN 21.5) kan jag säga att jag inte är en vän av kärnkraft, lika lite som jag är en vän av fossila bränslen. Men jag inser att vi behöver energi för att klara oss. Därför kommer jag att rösta för en utbyggnad av kärnkraften, men det är ett beslut fattat med hjärnan, inte hjärtat. Efter att ha tagit del av tillgänglig information och regeringens förslag är min bedömning att vi inte kommer att kunna garantera tillräckligt med energi, om vi inte bygger till.
