Tal

Skolsvenskan

Skriven den .
Inlägg i debatten i plenum 5.3.2015 om förslaget till att göra svenskan frivillig i skolan

Arvoisa herra puhemies, ärade talman!

Jag vill till först rikta ett tack till kulturutskottet som gett ett bra betänkande som grund för den här debatten. Betänkandet lyfter upp hur viktigt det är att vi studerar språk i största allmänhet, att studier i ett språk hjälper till när vi ska lära oss andra och att forskningsresultat visar att ju flera språk man studerar, desto lätttare blir det att lära sig flera nya. Globalt sett är det till och med vanligare med två- och flerspråkighet än enspråkighet.

Arvoisa puhemies! Minun mielipiteeni on, että kaksikielisessä maassa on luonnollista, että jokainen opiskelee ja oppii molempia kansalliskieliä. Tämä on edellytys, jotta Suomi tulevaisuudessakin on kaksikielinen maa. Yleissivistykseen kuuluu perustaidot molemmissa kansalliskielissä, ja meidän koulutusjärjestelmämme vastuulla on huolehtia tästä myös jatkossa. Minusta on vähän merkillistä, että jos tulokset ovat huonoja, niin päädytään siihen ratkaisuun, että lopetetaan koulutus kokonaan. Pitäisi ehkä miettiä muita keinoja, millä sitä opiskelua ja opettelua parannettaisiin.


Opinnot molemmissa kansalliskielissä edistävät tasa-arvoisuutta kansalaisten kesken. Kaikille annetaan sama mahdollisuus jatko-opintoihin ja tulevaisuuden uravalintoihin. Jos halutaan muutosta tähän, niin pitäisi aloittaa toisesta päästä. Sen takia arvostankin edustaja Saarakkalan rehellisyyttä: jos halutaan päästä eroon ruotsista oppiaineena, niin muutetaan Suomi yksikieliseksi maaksi, mutta aloitetaan siitä. Minä en halua sellaista kehitystä.

Ärade talman! I utskottet diskuterades också alternativ med regionala försök. Det visade sig att de regionala försöken inte är problemfria. De skulle leda till ökad regional ojämlikhet och vara ett problem för det utbildningspolitik vi bedrivit i Finland och som starkt har byggt på principen om kontinuitet, det vill säga att lagstiftningen och den individuella skolgången inte ska innehålla hinder för fortsatta studier eller fortsatt yrkesliv.

Det är den finskspråkiga majoriteten i Finland som avgör svenskans ställning. Så har det varit i 50 år, ett halvt sekel, så är det också nu. Demokratin fungerar. När som helst kan Finlands riksdag ändra på det här om man så önskar, så också nu. Jag för min del är glad och tacksam över att det hittils funnits en majoritet som har sett mitt modersmål som en så viktig del av Finland och Finlands identitet, att man velat garantera att alla ska lära sig, få möjlighet att lära sig, också svenska i Finland.

Jag förbehåller mig rätten att säga vad som hör till min identitet. Till min identitet hör svenskan. Jag behöver svenskan varje dag. Min familj behöver svenskan. För mig är det viktigt att Finland, för att vara det land som jag är stolt över, också i fortsättningen har två nationalspråk, men jag är naturligtvis medveten om att det är majoriteten som beslutar. Jag litar på att det också i fortsättningen, och i morgon när vi röstar i riksdagen, fortfarande finns en majoritet som tycker på samma sätt som majoriteten i Finland har tyckt nu i snart 50 år.